URSTIG • NUMMER 3 • NÄRVARO
De finns de som säger att allting sover på vintern, som just nu bara väntar på att kylan ska dra sig tillbaka till de nordligaste av glaciärer för att låta livet återvända.
MEN FÖR ANDRA finns det inget som är mer livgivande än att stå på ett fjäll och blicka ut över snöklädda vidder. Att låta nordanvinden svepa sinnet till en mental närvaro där vi endast existerar här och nu, med kylan utanpå men med värmen i kroppen och i själen. Att stå där på fjället med den inre kraft vi får av att klara vinterns prövningar, med känslan av att göra precis det vi är menade för.
När vi vandrar genom vintern sätter det spår, inte bara i snön, utan också i sinnet. Min önskan är att få ge dem som väntar en glimt av vad vintern kan göra för oss; ge en anledning att kämpa för att få ha vintern kvar.
//Louise, The Tribe
Jag har sedan 2012 bott på en gammal fäbovall tillsammans med Tova. Jag bor på glesbygden för naturen, för att det är glest befolkat och för att det inte är staden. Dessa bilder är tagna kring fäbostugan. Varje vinter som passerat sedan vi kom hit har stället blivit mera hem än någon annanstans. Ingen el, vilt vatten i ån och en nästintill ofarbar väg fram till stugan, precis som jag vill ha det. Att jag knappt behöver ta ett steg ut genom dörren för att hitta fantastisk natur att fotografera är för mig ovärderligt. Vill du se mera av mina bilder och vårt liv off the grid hittar du mig under namnet @javrri på Instagram.
HEM. Skönt att komma hem till en varm stuga efter en månskenstur på skidor.
HÖNS. Lantrasen Bjurholmshöns klarar sig bra i kärva förhåll-anden. Vissa tuppar får ändå lite frostskador på kammen när kylan är som värst.
NATUREN. Snöklädda träd är så fantastiskt vackra.
SNÖKÄRLEK. Huskyn Malva gillar snön.
LIVET. Att leva i denna miljö är för mig ovärderligt.
NATT. Nattfotografering är kul att pyssla med.
JÄGARE. Katten Frasse är en riktig jägare, fast kanske lite lat.
KAJSA SILOW
En intervju om att följa sin stig
FOTO: Lisa Löwenborg
Kajsa är en 32-årig äventyrare, expeditionsledare, civilingenjör, designer och det levande beviset på att man kan komma tillbaks och ännu längre med hjärta och inställning när livet plötsligt nollställs. Idag jobbar hon bland annat med Expeditionsresor, pluggar till vildmarks- och äventyrsguide, och har nyligen startat företaget Adventure Stories med två vänner. Hon har sitt hem, sitt liv och sitt kontor på platser som Svalbard, Kilimanjaro, Lofoten och till vardags ute på fjället hemma i Åre.
Vi fångar Kajsa mitt i en turplanering och företagsuppstart och passar på att fråga hur hon har byggt upp sin livsstil.
FOTO: Kajsa Silow
Berätta lite om din bakgrund och livsresa.
Jag växte upp i en friluftsfamilj och vi spenderade våra helger och semestrar ute i naturen. Jag levde med och för all form av sport och träning, och den livsstilen med jobb inom äventyr blev ett självklart val.
Efter gymnasiet blev jag akut sängliggande och orörlig i ett år med förändrade fysiska förutsättningar för all framtid, så jag kunde bara förtränga mina starkaste drömmar på obestämd framtid, gilla livet ändå och börja plugga - börja om från noll helt enkelt. Men jag fullkomligt älskade det, jag var så tacksam för att det fanns någonting kvar.
När jag efter 8 års rehab blev bra igen kom också känslorna för mina gamla intressen tillbaks. Jag hade massor att ta ikapp, jag ville ut och utforska världen och uppleva små och stora äventyr - större än det äventyr livet hade gett mig och min kropp. Vid det laget hade jag ett heltidsjobb som designingenjörskonsult, ett eget företag där jag handproducerade unika och miljövänliga herrflugor, och så började jag blogga för äventyrstidningen Outside.
FOTO: Kajsa Silow
Jag introducerades snart till utbildningen Adventure Academy där jag certifieras som äventyrare, tog sedan tjänstledigt för att bo i Åre en säsong, åkte ofta iväg på korta och långa soloturer och reste en hel del mellan varven. Här fick jag de kontakter som gav mig en riktning för hur jag kulle kunna leva på att göra det jag älskar - och komma tillbaka till mina barndomsdrömmar.
Jag försökte länge kombinera mitt jobb som designingenjör med mina äventyrsintressen, men att hela tiden ha ett splittrat fokus gjorde att jag till slut inte kunde njuta av vare sig det ena eller det andra så det slutade med att jag sa upp mig för att börja om från början. Jag visste inte om det skulle gå, men jag ville inget hellre så det var värt att chansa.
Dagen efter ringde min tidigare äventyrsmentor Ola Skinnarmo för att be mig jobba som expeditionsledare för hans företag Expeditionsresor. Jag tog mitt första guideuppdrag där och då och passade på att söka till Vildmarks- och äventyrsguide för att kunna bo i Åre igen och för att få mer kött på benen som guide, men framför allt för att kunna vara ute varje dag och göra det jag längtat efter.
Jag har äntligen hittat sätt att bygga upp livet efter mina önskemål och behov för att må bra. Jag lever verkligen drömmen! Jag har alltid gjort val baserade på mina passioner och möjligheter men jag har haft en snårig väg till där jag är idag. Utifrån är det ju lätt att fylla i luckor i det som syns på Instagram, men även drömmen har en baksida och kräver oändligt slit, arbete, prioriteringar och tålamod för att uppnå.
"Dagen efter ringde min tidigare äventyrsmentor Ola Skinnarmo för att be mig jobba som expeditionsledare"
FOTO: Kajsa Silow
Hur hittade du det som krävdes för att följa dina drömmar?
Jag får ofta den frågan, men jag anser att jag alltid följt mina drömmar efter de förutsättningar och möjligheter jag haft och det är där jag hittat min ständiga drivkraft. Vill jag något så kan jag hitta former att nå dit. Jag definierar inte trygghet i form av en vardag som går på rutin, utan trygghet i form av vetskapen om att jag kan få in pengar till mat, hyra och andra omkostnader för att få utrymme att göra det jag mår bra av. Jag kände mig oerhört trygg, bekväm, glad, nöjd och tacksam när jag var ute på mina äventyr. Jag utgick från den känslan och började bygga runt den för att hitta sätt att även få ekonomin att fungera. För mig spelar det ingen roll att jag är utbildad civilingenjör och har jobbat i 5 år och att sen jobba som lägre avlönad diskare för att kunna plugga om. Det är passionen som bestämmer.
Har du några råd att ge för hur man ska nå sina mål?
Sätt upp ett drömscenario, en utopi. Bryt ner utopin i pusselbitar som du anser vara viktiga (vänner, plats, livsstil, kontakter, pengar…). Hur kan du plocka in dessa pusselbitar i ditt liv? Börja med en och ta ett steg i taget. På vägen kommer du också märka att nya riktningar och möjligheter dyker upp som också hjälper till att forma vägen. Man kommer aldrig kunna få allt samtidigt, men med prioriteringar och små steg i taget kommer man närmre. Ibland räcker det med att bara börja, fatta ett beslut, så brukar mycket lösa sig själv tids nog. Att bygga en väg fylld av små livsberikande pusselbitar hjälper ju också tålamodet under resans gång, då blir det svårt att känna att man överhuvudtaget skulle kunna misslyckas.
Framförallt: snacka om dina drömmar! Med folk på bussen. Med vänner. Det är omvärlden som indirekt kommer hjälpa dig att hitta rätt bland alla tankar och bygga en plattform av möjligheter för dig att pussla ihop ditt liv.
FOTO: Kajsa Silow
Finns det några svårigheter eller utmaningar med din nuvarande livsstil och vad är belöningarna?
Jag måste prioritera, precis som jag behövt göra i alla andra livsstilar och yrken. Jag har ofta blivit ifrågasatt, både av vänner och relationer, och har även omgetts av personer som inte sett möjligheterna i att leva så som jag velat och drömt. Den stora belöningen är att jag får leka och göra det jag mår bäst av varje dag, med eller utan likasinnade och vänner! Tålamodet och att lyssna på och följa sitt inre tar en verkligen till oanade platser.
Berätta om Adventure Stories!
Idén grundades för flera år sedan när jag satt på kontoret och funderade över hur jag skulle fläta ihop mina två passioner och jobba med det jag älskar. Det visade sig att jag inte var ensam om tanken, mina vänner Malin och Lisa hade pratat om samma koncept. Vi hade alla samma tankar så det var enkelt att bara sätta igång. Nu i mars har vi vårt första event här i Åre!
Vi kombinerar outdoorliv, drömmar, lyxig vegansk turmat, miljövänligt helhetstänk och personlig utveckling för att hjälpa folk hitta sitt sätt att nå sin drömlivsstil. Äventyrsinriktningen är ett svar på mångas (och vår!) önskan och längtan, och det är samtidigt vårt sätt att gå utanför boxen och väcka nya tankar till liv och att skaffa nya likasinnade vänner för att bolla och inspirera varandra. Jag tror att om man lämnar distraktioner och ger sig ut i den enkla, då har man lättare att ta in nya intryck och kan fylla luckorna i sina tankar.
Upplever du någon skillnad vid ”små” och ”stora” äventyr?
För mig är det ingen direkt känslomässig skillnad. Jag kan glädjas av händelser på morgonpromenaden som är lika kraftfulla som att få se en isbjörn som jag drömt om hela livet. Skillnaden är längden och antal prylar jag har med mig. Men visst är det lättare att koppla ifrån vardagen och vara distraktionsfri och närvarande på turer som är en månad långa, där blir dessa upplevelser fler än när man vet att man är på väg mot något annat nästa timme i ens vardag.
FOTO: Ida Silow
Bästa äventyrsminnet?
Även om jag upplevt för mig extremt stora och glädjetårfyllda händelser och resmål bara det senaste året, så kan jag inte låta bli att kastas tillbaks till när jag cyklade solo genom Nordnorge under knappt en månads tid för ett par somrar sedan. Jag hade drömt om detta arktiska paradis sedan tidig tonår, och få känslor blir så starka som när man är själv någonstans dit man tagit sig för egen maskin där kroppen själv fått bestämma alla basala behov och spontanryck på vägen. Sinnesnärvaro blir sällan starkare än så, och det är väl det som skapar så kraftfulla minnen för livet som slår väldigt mycket annat.
FOTO: Ida Silow
Följ Kajsa och Adventure Stories
Kajsa Silow
Adventure Stories
EVIGHETEN
Ett steg. Snön knarrar under mina fötter som smyger fram på den gamla bryggan. Omedvetet drar jag ut på tiden så länge jag bara kan. Böjer huvudet snett uppåt för att räkna stjärnorna. Tänker på hur de alltid tycks titta ned på mig mest när jag förtjänar det som allra minst. Det bedövande vackra när livet ställs som allra mest på sin spets.
Ett steg till.
Jag är många tusen mil hemifrån. De senaste dagarna har bara främmande tungors mål nått mina öron. När jag vandrade ut i natten grep tystnaden om mig som en hård men välkommet bestämd hand. Jag lyssnar på vindens svaga viskningar, blickar ut över de snötyngda grantopparna som omger sjön. Känner lukten av torr kyla.
Ett steg till.
Mina nakna händer griper tag om iskallt stål. Hjärtat bultar hårt. Greppet stelnar för det som väntar längre ned på stegen är många gånger värre än det jag möter precis just nu.
Ett steg till.
Jag låter foten nudda det fågradigt kalla vattnet och låter sedan kroppen glida ned i det svarta vattnet.
Ett vakuum av tid. Det är svart för ögonen i några sekunder.
Iskylan tränger genom hela kroppen och jag tvingar mig själv att komma på hur jag andas. En urkraft inom mig tvingar mig att räkna till fem tyst i huvudet.
Ett. Jag drar den kalla, torra luften långt ned i lungorna.
Två. Jag stannar kvar.
Tre. Jag andas ut så häftigt att det nästan blir svart igen.
Fyra. Jag stannar kvar.
Fem. Jag andas in igen, låter mina händer greppa stegen igen och jag häver mig upp på bryggkanten.
Allt blod i kroppen rusar. Jag står där på bryggan och känner vinternatten med alla mina sinnen. Jag är ett med natten, stjärnorna och det mörka vattnet.
Här är jag allt och inget med evigheten.
Mitt ute i vildmarken ligger jag i snön. Den är kall och frisk mot huden. Några kilo snö täcker min kropp så jag ska vara stilla. Ändlösa vidder omger mig och plötsligt känner jag hur luft fyller mina lungor och jag sträcker ut mig.
Efter att ha legat hopkurad i mörker känns det som en pånyttfödelse när jag till sist får spänna upp mig i all kraft. Jag suger in så mycket luft att det känns som jag ska sprängas. Jag vänder på mig, lägger mig på mage och väntar.
Runt om vajar några granar ängsligt i vinden, längre bort reser sig storslagna fjäll och kullarna omkring bär vita pompösa hängdrivor.
Jag tar sats, spänner upp mig i full vingbredd och flyger rakt upp i luften. Där, 25 meter ovanför marken ligger jag stilla och bara svävar.
PROTECT OUR WINTERS
Vinter nu och sen
Med hjälp av drakar tar vi oss ut bland fjällen. Vi söker de perfekta åken, de vackraste vyerna och ensamheten. Känslan av att vara små gör oss ödmjuka mot naturen och vi färdas tyst, men snabbt upp och ut på kalfjället. Draken är vår motor, vinden vårt bränsle.
För Johan Ahlgren ligger två saker varmt om hjärtat; puderåkning med snowboard och att rädda världen. Vi är ute med kites för att korta ner anmarschen till avlägsna fjäll som inbjuder till topptur med roliga åkdon.
Johan är med och driver organisationen Protect Our Winters Sverige som jobbar för att mobilisera snösporten till klimatsmartare alternativ och bli en starkare röst i samhällsdebatten om klimatförändringar.
-Vi vill fortsätta njuta av 5-6 månaders natursnö i fjällen och låta kommande generationer göra detsamma.
Det låter kanske klyschigt att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Vi jobbar med att skapa en kollektiv medvetenhet om små och stora val som är bättre för oss, miljön, våra barn och kommande generationer.
JOHAN AHLGREN. Tillsammans med Johnn Andersson startade han nätverket Save Our Snow som senare blev en del av den globala organisationen POW.
EARNING TURNS. Go åkning och härliga vyer, toppturandet ger bra avkastning.
Svetten rinner längs ryggraden. Nu går jag för fort och för brant igen. Kiten är lämnad en bit längre ner. I ärlighetens namn är snön lite annorlunda än vi hade hoppats. Lätt vindpackad, ganska hård och toppturandet får sina utmaningar. På toppen står Johan och jag och blickar ut över den Jämtländska fjällvärlden.
Det är något speciellt när fjällen är insvepta i sina vita duntäcken. Vintern har varit orolig, snön har kommit och gått, men det känns bra att POW växer så det knakar. Samarbeten med företag och atleter kommer in på löpande band - det finns många möjligheter för inflytelserik påverkan. Att skapa medvetenhet är ett första steg, många har en relation till snösport och det har mer eller mindre blivit trendigt att göra en insats för miljön.
Vi tar de första svängarna utför fjället. Solen lyser svagt igenom det tunna molntäcket. Backen brantar på och det är härligt att tampas med tyngdlagen när jag lägger tvärare svängar för att bibehålla kontrollen.
Ett önsketänkande är att se de byar och orter i fjällvärlden som lever mycket på snöturismen att gå över till klimatsmartare alternativ. Det kan förhoppningsvis inspirera och smitta av sig på turister som kommer från alla hörn i landet. Att se allt ifrån brukande av förnyelsebar energi, ökande av möjligheter för klimatsmartare transporter, lokalproducerad och ekologisk mat i restaurangerna och affärer där kläderna är från företag med seriöst miljöarbete är några exempel. Flera skidorter får idag utvecklingsbidrag från EU och för första gången är nu sol- och vindkraft billigare än gas och olja. Många möjligheter finns, många visioner finns.
BOMMEN. Att flyga kite är ungefär som att styra en cykel... ungefär.
RIGGA. Max Calabrese har precis fyllt sin 10-kvadratsdrake med luft.
FRIHETEN. Johan Hedström bemästrar vinden i Jämtlands böljande fjällandskap.
En annan dag går jag och Johan en eftermiddagstur på hemmaberget. Vi tar till vara på de sista solstrålarna innan de försvinner i väst, tacksamma över att bo med fjäll på bakgården. På skidor och splitboard plockar vi höjdmeter i ett rosa sken.
Att vinter är just vinter är något vi länge tagit för givet. Men ohållbara vanor och stora utsläpp är nu ett hot mot årstiden. Vårt samtal denna kväll väcker hopp, för även om vi måste bryta vanor så handlar det inte om uppoffring. Tvärtom verkar Johan blir lyckligare och lyckligare i takt med att hans klimatavtryck krymper.
-Det finns något njutbart med en hållbar livsstil.
HEMMABERGET. Johan Ahlgren suger in det sista soljuset för dagen.
